jolit,
das
(?); aus mndl.
jolijt
›Freude‹ ().
›Freude‹.

Belegblock:

Thiele, Minner. II,
26, 160
 (Hs. ˹
md.
/
rhein.
,
1. V. 15. Jh.
˺):
das velt noch in sůlcher tzyt, | als lude haben groiß jolyt, | daz dan coomt eyn ongeval.